Oväntat 21/3 2012
Livet har förändrats, tiden har gått vidare och jag har glömt.
Av en slump kom jag in här och blev väldigt förvånad när jag såg att det faktiskt fanns någon som fortfarande läste.
I höstas tog mitt liv fart och under loppet av en vecka och en halv vecka hade jag sökt högskola, kommit in, fått lägenhet och flyttat hemifrån. Det gick väldigt fort och svårt att hänga med. Jag ångrar verkligen inte mitt beslut, beslutet gjorde att jag har vuxit som person och lärt mig stå på egna ben. Jag har även träffat underbara människor och börjat våga utmana mig själv.
I början av året stod jag på längdskidor för första gången och i slutet av februari åkte jag tillsammans med två vänner kortvasan.
Nu har jag flera lopp som väntar och jag längtar. Träning har verkligen blivit en stor del av mitt liv och får mig verkligen att må bra.
Av en slump kom jag in här och blev väldigt förvånad när jag såg att det faktiskt fanns någon som fortfarande läste.
I höstas tog mitt liv fart och under loppet av en vecka och en halv vecka hade jag sökt högskola, kommit in, fått lägenhet och flyttat hemifrån. Det gick väldigt fort och svårt att hänga med. Jag ångrar verkligen inte mitt beslut, beslutet gjorde att jag har vuxit som person och lärt mig stå på egna ben. Jag har även träffat underbara människor och börjat våga utmana mig själv.
I början av året stod jag på längdskidor för första gången och i slutet av februari åkte jag tillsammans med två vänner kortvasan.
Nu har jag flera lopp som väntar och jag längtar. Träning har verkligen blivit en stor del av mitt liv och får mig verkligen att må bra.
Packa ned, packa upp, packa ned... 5/7 -11
Packa är nog bland det tråkigaste jag vet, det som slår packa med att vara tråkigt är att packa upp.
För ca 2 veckor sedan var jag för sista gången på LSS i uppsala. Nu är det slut och över för alltid.
Jag måste nog säga att det är med glädje jag lämnar den platsen dock med sorg och saknad över vänner.
Jag är nu inte längre en "soldat", "rekryt" eller vad man nu vill kalla det. Jag är inte längre anställt i försvarsmakten.
Självklart var det inte för mig sista gången jag bar en uniform när jag lämnade området, som det var för många andra. Jag har redan nu skrivit på avtal för hemvärnet. Men det är på den nivån jag kommer hålla det. Ialla fall just nu.
Nog om det för mig nu avslutade kapitlet. Jag packade mina saker och åkte hem.
Hemma hann jag vara i ett dygn innan det var dags att sätta sig på ett flyg och bege sig till härliga Grekland och Kreta. Vi hade en underbar vecka och det var verkligen det jag behövde för att kunna skappna av och bli av med stressen.
För 4 dagars sedan kom vi hem igen och ännu har jag inte pckat upp min väska, det är så sjukt tråkigt!
O imorgon är det sista dagen sedan åker jag iväg igen, fast denna gången bara till Danmark och för 4 dagar.
Men det menas med att ännu en väska som ska packas.
Vilka i-landsproblem jag har!
skit samma, det är bara att göra. Lätt är inte rätt! så det är bara att sätta igång.
Gårdagen spenderade jag hos min kära vän, där var hennes lilla syster också. Vi tre satt o pratade och på något sätt kom vi in på en diskussion om hus och radhus. som vanligt då jag bor i ett radhus o mina vissa av mina vänner vill påstå att det inte är något hus. I vilket fall som helst kommer hennes syster bara in med kommentar som löd "Det är som bussar och bilar" och jag o min vän för genast i skratt då ingen av oss förstod något alls.
Så nu vet ni det också, och ett radhus räknas som ett hus eller inte är samma sak som buss och bil...
För ca 2 veckor sedan var jag för sista gången på LSS i uppsala. Nu är det slut och över för alltid.
Jag måste nog säga att det är med glädje jag lämnar den platsen dock med sorg och saknad över vänner.
Jag är nu inte längre en "soldat", "rekryt" eller vad man nu vill kalla det. Jag är inte längre anställt i försvarsmakten.
Självklart var det inte för mig sista gången jag bar en uniform när jag lämnade området, som det var för många andra. Jag har redan nu skrivit på avtal för hemvärnet. Men det är på den nivån jag kommer hålla det. Ialla fall just nu.
Nog om det för mig nu avslutade kapitlet. Jag packade mina saker och åkte hem.
Hemma hann jag vara i ett dygn innan det var dags att sätta sig på ett flyg och bege sig till härliga Grekland och Kreta. Vi hade en underbar vecka och det var verkligen det jag behövde för att kunna skappna av och bli av med stressen.
För 4 dagars sedan kom vi hem igen och ännu har jag inte pckat upp min väska, det är så sjukt tråkigt!
O imorgon är det sista dagen sedan åker jag iväg igen, fast denna gången bara till Danmark och för 4 dagar.
Men det menas med att ännu en väska som ska packas.
Vilka i-landsproblem jag har!
skit samma, det är bara att göra. Lätt är inte rätt! så det är bara att sätta igång.
Gårdagen spenderade jag hos min kära vän, där var hennes lilla syster också. Vi tre satt o pratade och på något sätt kom vi in på en diskussion om hus och radhus. som vanligt då jag bor i ett radhus o mina vissa av mina vänner vill påstå att det inte är något hus. I vilket fall som helst kommer hennes syster bara in med kommentar som löd "Det är som bussar och bilar" och jag o min vän för genast i skratt då ingen av oss förstod något alls.
Så nu vet ni det också, och ett radhus räknas som ett hus eller inte är samma sak som buss och bil...
Snart är det inte pinnar bara timmar 11/6-11
Jag tänker ofta på uttrycket som står skrivet under en av sängarna i mitt logement. "inga pinnar bara timmar".
Alla som har gjort lumpen vet vad det uttrycket innebär, vilket är att det inte är dagar kvar utan bara timmar tills muck.
Riktigt så lite är det inte kvar för mig till muck. Men det är verkligen inte lång tid, idag är den 11 dagar, 11 små dagar. 11 små dagar av alla de 330 dagarna som väntade den 2 augusti när vi ankom till lss och äventyret precis skulle ta fart.
11 dagar kvar av kapitell i mitt liv. Detta år är ett år som jag aldrig någonsin kommer glömma, det är ett år där jag har fått lära mig mycket om mig själv och mycket hur det är att arbeta med andra under många olika situationer.
Jag är stolt över det som jag har gjort, jag är stolt över att jag har klarat det. vi ryckte in som 54 st och nu är vi bara 42. Det är som min plutonchef sa innan han lämnade oss för att inte mer komma tillbaka, att det är vi som har gjort de, det är vi som har klarat det och det är de andra som har misslyckats.
Inte trodde jag för ett år sedan när jag skulle rycka in att julaftonen skulle jag spendera vaktandes på slottet, inte trodde jag för 11 månader sedan att det fanns någon så stor söndagsångest som man upplever när man ska åka upp för att sedan åka ut i fält. Inte trodde jag att man kunde uppskatta den dusch, en säng, rena kläder och mat så mycket som man gör när man väl får komma hem från skogen.
Jag har verkligen lärt mig att uppskatta mycket, och det är jag glad för.
Nu väntar det för oss att fortsätta med remi, med andra ord vården av all matriell, vi ska lämna in matriell, sedan ska vi även ha bal vilket ska bli väldrig roligt, medaljcermoni o muckfest. sen är det slut, slut på riktigt.
Jag hoppas verkligen att jag kommer ha kontakt med några av de härliga människorna som jag ha lärt känna. o med resten kan jag bara tacka för den här tiden!
Alla som har gjort lumpen vet vad det uttrycket innebär, vilket är att det inte är dagar kvar utan bara timmar tills muck.
Riktigt så lite är det inte kvar för mig till muck. Men det är verkligen inte lång tid, idag är den 11 dagar, 11 små dagar. 11 små dagar av alla de 330 dagarna som väntade den 2 augusti när vi ankom till lss och äventyret precis skulle ta fart.
11 dagar kvar av kapitell i mitt liv. Detta år är ett år som jag aldrig någonsin kommer glömma, det är ett år där jag har fått lära mig mycket om mig själv och mycket hur det är att arbeta med andra under många olika situationer.
Jag är stolt över det som jag har gjort, jag är stolt över att jag har klarat det. vi ryckte in som 54 st och nu är vi bara 42. Det är som min plutonchef sa innan han lämnade oss för att inte mer komma tillbaka, att det är vi som har gjort de, det är vi som har klarat det och det är de andra som har misslyckats.
Inte trodde jag för ett år sedan när jag skulle rycka in att julaftonen skulle jag spendera vaktandes på slottet, inte trodde jag för 11 månader sedan att det fanns någon så stor söndagsångest som man upplever när man ska åka upp för att sedan åka ut i fält. Inte trodde jag att man kunde uppskatta den dusch, en säng, rena kläder och mat så mycket som man gör när man väl får komma hem från skogen.
Jag har verkligen lärt mig att uppskatta mycket, och det är jag glad för.
Nu väntar det för oss att fortsätta med remi, med andra ord vården av all matriell, vi ska lämna in matriell, sedan ska vi även ha bal vilket ska bli väldrig roligt, medaljcermoni o muckfest. sen är det slut, slut på riktigt.
Jag hoppas verkligen att jag kommer ha kontakt med några av de härliga människorna som jag ha lärt känna. o med resten kan jag bara tacka för den här tiden!
Hejdå 2010, välkommen 2011
2010, idag är det årets sista dag. När åretn börjar gå mot sina slut så hör det ju till att man ska tänka tillbaka på det som han hänt under årets gång.
Jag vet inte om det någonsin har hänt så mycket på ett år som det har gjort för mig på detta.
Detta året har varit väldigt känslomässigt. på många olika sätt.
Första halvåret var den tiden som jag gick min sista termin på gymnasiet, bara de var väldigt känslofyllt.
Lite sorg för att lämna de trygga, extremt mycket nervösitet o förväntan på vad som skulle vänta på den andra delen av året. och sedan fanns mycket rädsla, om vad som skulle hända och rädslan att förlora mina fina vänner.
Mina vänner är kvar hos mig, o min tid i lumpen har varit jättebra. Visst vissa gången känns det kast o skit o man vill bara åka hem men det är vid de tillfällerna som man utvecklas som människa. O utvecklas som människa är något som jag verkligen har gjort.
Under andra delen av året fanns det ganska mycket sorg då jag förlorade min farbror, och en sak till. Men jag tror att även de två händelserna gjorde mig starkare.
Just nu vill jag säga att jag väldigt bra, o kvällen till ära ska jag tillbringa med de som jag gillar absolut allra mest. <3
I år har jag lärt mig att man ska inte ge upp utan kämpa vidare, och gör du de ska du se att allt underlättar!
Detta året har öppnat en del dörrar o möjligheter för mig, och jag ser verkligen fram emot nästa år och får se hur allt slutar.
Nu säger jag hejdå till det året som nog har varit det jobbigaste någonsin, men också det mest minnesrika!
Hejdå 2010, välkommen 2011!
Jag vet inte om det någonsin har hänt så mycket på ett år som det har gjort för mig på detta.
Detta året har varit väldigt känslomässigt. på många olika sätt.
Första halvåret var den tiden som jag gick min sista termin på gymnasiet, bara de var väldigt känslofyllt.
Lite sorg för att lämna de trygga, extremt mycket nervösitet o förväntan på vad som skulle vänta på den andra delen av året. och sedan fanns mycket rädsla, om vad som skulle hända och rädslan att förlora mina fina vänner.
Mina vänner är kvar hos mig, o min tid i lumpen har varit jättebra. Visst vissa gången känns det kast o skit o man vill bara åka hem men det är vid de tillfällerna som man utvecklas som människa. O utvecklas som människa är något som jag verkligen har gjort.
Under andra delen av året fanns det ganska mycket sorg då jag förlorade min farbror, och en sak till. Men jag tror att även de två händelserna gjorde mig starkare.
Just nu vill jag säga att jag väldigt bra, o kvällen till ära ska jag tillbringa med de som jag gillar absolut allra mest. <3
I år har jag lärt mig att man ska inte ge upp utan kämpa vidare, och gör du de ska du se att allt underlättar!
Detta året har öppnat en del dörrar o möjligheter för mig, och jag ser verkligen fram emot nästa år och får se hur allt slutar.
Nu säger jag hejdå till det året som nog har varit det jobbigaste någonsin, men också det mest minnesrika!
Hejdå 2010, välkommen 2011!
Rädd 16/11-10
jag vet inte vad jag ska säga, jag är så rädd.
Jag är så rädd att något ska hända dig eller att du inte ska bli frisk.
Jag är så rädd att jag skulle behöva leva utan dig.
Jag är rädd för att se dig sjuk.
Jag är rädd för att inte kunna vara hos dig när du som mest behöver mig.
Jag är rädd att något ska hända o att jag inte skulle vara hemma.
Jag är rädd att du inte ska finnas vid min sida.
Jag är så rädd för allt, o jag älskar dig så otroligt mycket! snälla låt inget fel hända! jag klarar mig inte!
Jag är så rädd att något ska hända dig eller att du inte ska bli frisk.
Jag är så rädd att jag skulle behöva leva utan dig.
Jag är rädd för att se dig sjuk.
Jag är rädd för att inte kunna vara hos dig när du som mest behöver mig.
Jag är rädd att något ska hända o att jag inte skulle vara hemma.
Jag är rädd att du inte ska finnas vid min sida.
Jag är så rädd för allt, o jag älskar dig så otroligt mycket! snälla låt inget fel hända! jag klarar mig inte!
Dagen som inte borde ha kommit på mycket lång tid 21/10-10
Idag är en dag, en dag fylld av sorg. Idag är den dagen, den dagen du försvann. Idag är en dag, en dag som inte borde ha kommit på mycket lång tid. Idag är den dagen, den dagen du lämnade våra liv.
Jag vet inte vad jag ska säga, eller vad jag ska tänka. Just nu står allt bara still. Idag har jag förlorat min farbror. Han avled i morses av att hans hjärta stannade. Detta vad en man som trots att mina föräldrars liv splittrades, inte slutade bry sig om min mamma utan försatte att se henne som en i släkten. Detta var en man som trots att vi bodde väldigt långt ifrån varandra och inte så ofta träffades alltid brydde sig om vad som hände med mig och min familj.
Han ville mer än gärna höra hur det gick för oss i skolan och sedan intresserade han sig mycket för min militärtjänstgöring. Han ville alltid veta hur det gick.
Jag kan inte göra mer än tacka honom för allt som han har gjort, och han förstår nog inte hur mycket lättare han har gjort mitt liv genom att fortsätta att bry sig om min mamma.
Staffan, jag vill tacka dig för allt! Du har gjort mycket mycket lättare, och du har alltid brytt dig, det har betydit mycket för mig. Jag kommer aldrig att glömma dig och jag kommer alltid att sakna dig! <3
Tack för den tiden jag fick med dig, min farbror <3
Jag vet inte vad jag ska säga, eller vad jag ska tänka. Just nu står allt bara still. Idag har jag förlorat min farbror. Han avled i morses av att hans hjärta stannade. Detta vad en man som trots att mina föräldrars liv splittrades, inte slutade bry sig om min mamma utan försatte att se henne som en i släkten. Detta var en man som trots att vi bodde väldigt långt ifrån varandra och inte så ofta träffades alltid brydde sig om vad som hände med mig och min familj.
Han ville mer än gärna höra hur det gick för oss i skolan och sedan intresserade han sig mycket för min militärtjänstgöring. Han ville alltid veta hur det gick.
Jag kan inte göra mer än tacka honom för allt som han har gjort, och han förstår nog inte hur mycket lättare han har gjort mitt liv genom att fortsätta att bry sig om min mamma.
Staffan, jag vill tacka dig för allt! Du har gjort mycket mycket lättare, och du har alltid brytt dig, det har betydit mycket för mig. Jag kommer aldrig att glömma dig och jag kommer alltid att sakna dig! <3
Tack för den tiden jag fick med dig, min farbror <3
1 vecka = 7 dagar 26/7-10
Idag är det måndag, idag är det inte någon vanlig måndag utan idag är det den sista måndagen innan jag rycker in. Om exakt en vecka just nu, är jag förhoppningsvis på lss ( om tågen håller tiderna) och står där förväntansfull, nervös och inför ett av mitt livs största utmaningar. Om en vecka, går jag in i ett liv som skiljer sig mycket från den "vanliga" vardagen. Om en vecka, flyttar jag nästan till en helt ny stad med helt nya vänner och helt nya uppgifter.
Om en vecka, börjar ett helt nytt kapitell av mitt liv.
En vecka... det är inte lång tid, just nu känns det väl ganska långt men jag känner på mig att den här veckan kommer gå riktigt fort. Inte allt för fort hoppas jag.
Om en vecka, lämnar jag min familj och mina vänner för att därefter i ett år få träffa de bara under väldigt begränsad tid. Jag har kommit på att det längsta jag har varit i från min mamma är nog en vecka, kanske en och en halv. Jag kommer sakna henne, väldigt mycket.
O min älskade stora syster, henne kommer jag inte träffa på typ över en månad, det är sjukt, hur ska jag klara mig?
O min underbara vänner som alltid gör mig glad o får mig att skratta, de kommer vara en stor utmaning att lämna er!
Men åt andra sidan, så vet jag att även om jag nu kommer bosätta mig i uppsala så vet jag att de finsn kvar hos mig. Jag tror jag mer nu kommer ta vara på den tid jag får med de jag älskar <3
Jag älskar er alla och kommer sakna er alla! <3
Om en vecka, börjar ett helt nytt kapitell av mitt liv.
En vecka... det är inte lång tid, just nu känns det väl ganska långt men jag känner på mig att den här veckan kommer gå riktigt fort. Inte allt för fort hoppas jag.
Om en vecka, lämnar jag min familj och mina vänner för att därefter i ett år få träffa de bara under väldigt begränsad tid. Jag har kommit på att det längsta jag har varit i från min mamma är nog en vecka, kanske en och en halv. Jag kommer sakna henne, väldigt mycket.
O min älskade stora syster, henne kommer jag inte träffa på typ över en månad, det är sjukt, hur ska jag klara mig?
O min underbara vänner som alltid gör mig glad o får mig att skratta, de kommer vara en stor utmaning att lämna er!
Men åt andra sidan, så vet jag att även om jag nu kommer bosätta mig i uppsala så vet jag att de finsn kvar hos mig. Jag tror jag mer nu kommer ta vara på den tid jag får med de jag älskar <3
Jag älskar er alla och kommer sakna er alla! <3
20 dagar kvar 13 juli 2010
Jag vet att jag skriver det hela tiden, men nu börjar det verkligen bli sjukt.
Det är mindre än tre små veckor, TRE SMÅ VECKOR!!! kvar tills jag sitter på mitt tåg påväg till LSS.
Det är så fruktansvärt sjukt!
Nu börjar det verkligen kännas att det är på gång. Spännande, läskigt men med stora förväntningar.
Förresten såg jag idag att de har ändrat namnet på min tjänst igen. Nu heter den Lätt infanteri/bevakning. Bevakningen står för den delen som vi kommer vara på slotten och vakta.
Jag förstår att ni är väldigt nyfikna, så här kan ni gå in o läsa. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Forband-och-formagor/Skolor/Luftstridsskolan-LSS/Befattningsbeskrivningar/GA-724824924-Latt-infanteriBevakning-vid-Luftstridsskolan-LSS/
Det är mindre än tre små veckor, TRE SMÅ VECKOR!!! kvar tills jag sitter på mitt tåg påväg till LSS.
Det är så fruktansvärt sjukt!
Nu börjar det verkligen kännas att det är på gång. Spännande, läskigt men med stora förväntningar.
Förresten såg jag idag att de har ändrat namnet på min tjänst igen. Nu heter den Lätt infanteri/bevakning. Bevakningen står för den delen som vi kommer vara på slotten och vakta.
Jag förstår att ni är väldigt nyfikna, så här kan ni gå in o läsa. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Forband-och-formagor/Skolor/Luftstridsskolan-LSS/Befattningsbeskrivningar/GA-724824924-Latt-infanteriBevakning-vid-Luftstridsskolan-LSS/
Utmärkelse, sommertraef och låt 5 juni 2010
Nu har vi kommit tillbaka från Danmark igen. Det var lika roligt som alltid men jag måste säga att jag är mycket mer nöjd med min insats detta året än de tidigare åren. Tidigare har jag gått runt och gjort banan. Men i år så sprang jag runt och då hamnade jag också på en 25:e plats av kanske 50 stycken. Med andra ord jag är mycket nöjd.
Sedan gick väl grupptävlan lite sådär men vi gjorde vårt bästa i alla fall.
Sedan på lördagen var rikshemvärnschefen nere hos oss och hälsade på, det var första gången som jag talade med honom och han var mycket trevlig. Han delade även ut en utmärkelse till mig. Jag fick nämligen borås hemvärnsområdes förtjänsteplakett i Brons för min instats med ungdomarna. Vilket jag känner mig väldigt hedrad för.
Tillsist vill jag bara uppmärksamma en reklam/låt som jag satt o sjöng på typ hela gårdagen.
Träningen 30 juni
Jag måste bara få skriva detta för jag är så stolt. Idag kände jag verkligen att min kondition och träning utvecklats.
Även om det inte är större sträckor så är det mycket för mig.
Jag har alltid kört ganska korta sträckor när jag har varit ute o löpt men idag bestämde jag mig för att ta en lite längre runda. Och jag klarade hela! HELA!!!
Och det som är ännu bättre är att det kändes lättare än vanligt.
Jag ska ta mammas bil sen och kolla ungefär hur långt det är som jag sprang idag.
I förrgår åkte jag till gymmet o tränade för jag inte var så sugen på att löpa. Det var nog två månader eller något sedan jag var där sist. Men eftersom inrycket lärmar sig med stormsteg kunde man ju inte ta det lugnt.
Så jag har gått runt med konstant träningsvärk i min kropp nu i två dagar, och jag lovar, det gör ont xD
Nu ska jag packa, för imorgon tidigt bär det av mot grannlandet Danmark, det ska bli riktigt roligt. Det är för tredje året som jag är nere nu :)
Från förra året
Även om det inte är större sträckor så är det mycket för mig.
Jag har alltid kört ganska korta sträckor när jag har varit ute o löpt men idag bestämde jag mig för att ta en lite längre runda. Och jag klarade hela! HELA!!!
Och det som är ännu bättre är att det kändes lättare än vanligt.
Jag ska ta mammas bil sen och kolla ungefär hur långt det är som jag sprang idag.
I förrgår åkte jag till gymmet o tränade för jag inte var så sugen på att löpa. Det var nog två månader eller något sedan jag var där sist. Men eftersom inrycket lärmar sig med stormsteg kunde man ju inte ta det lugnt.
Så jag har gått runt med konstant träningsvärk i min kropp nu i två dagar, och jag lovar, det gör ont xD
Nu ska jag packa, för imorgon tidigt bär det av mot grannlandet Danmark, det ska bli riktigt roligt. Det är för tredje året som jag är nere nu :)
Från förra året
Midsommar 26/6-10
Igår var det midsommar, o idag är det segt. Men det är ju så det ska vara.
Gårdagen var mycket trevlig och lyckad. Många skratt blev det.
Jag o gabbi gjorde även kransar till håret så vi var riktigt midsommriga.
Jag verkligen njuter av de stunder jag får vara med de jag tycker om allra mest innan jag åker.
Tack alla söta människor för igår!
Gårdagen var mycket trevlig och lyckad. Många skratt blev det.
Jag o gabbi gjorde även kransar till håret så vi var riktigt midsommriga.
Jag verkligen njuter av de stunder jag får vara med de jag tycker om allra mest innan jag åker.
Tack alla söta människor för igår!
Lite mer än en månad kvar 24/6-10
Tänk vad tiden går fort, nästan skrämmande fort.
Nu är det inte mycket mer än en månad kvar tills jag ska sätta mig på tåget upp mot uppsala där stora äventyr väntar.
Det är både glädje och längtan som min kropp innehåller samtidigt som rädsla och lite ångest, ångest för att jag inte är så fysiskt tränad som jag skulle vilja vara. Men en månad är ju faktiskt 30 dagar och på 30 dagar kan jag nog hinna bli en hel del bättre. Det gäller bara att kämpa och att bli av med förskyldningen som lever i mig.
Det är mycket som händer med inrycket, idag ska jag åka o köpa riktiga inlägg så att jag kan gå in mina kängor, det måste jag verkligen börja med redan ikväll. Sedan nästa vecka ska jag beställa biljetterna för att kunna åka upp till uppsala. Det kanske inte låter som så spännande saker men för mig är det händelser som för mig närmare äventyret.
Nu är det inte mycket mer än en månad kvar tills jag ska sätta mig på tåget upp mot uppsala där stora äventyr väntar.
Det är både glädje och längtan som min kropp innehåller samtidigt som rädsla och lite ångest, ångest för att jag inte är så fysiskt tränad som jag skulle vilja vara. Men en månad är ju faktiskt 30 dagar och på 30 dagar kan jag nog hinna bli en hel del bättre. Det gäller bara att kämpa och att bli av med förskyldningen som lever i mig.
Det är mycket som händer med inrycket, idag ska jag åka o köpa riktiga inlägg så att jag kan gå in mina kängor, det måste jag verkligen börja med redan ikväll. Sedan nästa vecka ska jag beställa biljetterna för att kunna åka upp till uppsala. Det kanske inte låter som så spännande saker men för mig är det händelser som för mig närmare äventyret.
Snart sommar 4 maj 2010
Snart är det sommar, eller när går gränsen egentligen?
För mig är sommar när man kan vara ute i det fina vädret och det är ljust långt in på kvällen.
När man kan sola och bada, när man kan sitta ute och grilla och bara njuta.
Det är sommar för mig.
Inom tre månader kommer det hända väldigt mycket i mitt liv.
Jag har min bal, tar studenten och sedan går jag in på mitt sista sommarlov och den 2 augusti blir jag soldat widler. Det ska bli roligt och spännande. Men läskigt.
Igår åt jag nog årets första glass, i alla fall den första glassen på rätt sätt, glass med vänner ute i solen.
Jag gillar sommaren när jag får vara med alla de som jag tycker allra bäst om. <3
Kort från gårdagen kommer inom kort.
För mig är sommar när man kan vara ute i det fina vädret och det är ljust långt in på kvällen.
När man kan sola och bada, när man kan sitta ute och grilla och bara njuta.
Det är sommar för mig.
Inom tre månader kommer det hända väldigt mycket i mitt liv.
Jag har min bal, tar studenten och sedan går jag in på mitt sista sommarlov och den 2 augusti blir jag soldat widler. Det ska bli roligt och spännande. Men läskigt.
Igår åt jag nog årets första glass, i alla fall den första glassen på rätt sätt, glass med vänner ute i solen.
Jag gillar sommaren när jag får vara med alla de som jag tycker allra bäst om. <3
Kort från gårdagen kommer inom kort.
Fredag 16 april 2010
Idag är det fredag, den sista fredagen innan jag åker med andra ord, exakt en vecka kvar till jag åker till lss.
Det känns roligt, pirrit och lite oroligt. Men det ska nog bra bra :)
Idag är det skola som gäller sedan ikväll ska jag grilla med familjen och sen troligtvis iväg och grilla med mina vänner. det blir nog bra tror jag. Helgen är fortfarande lite öppen på vad som kommer hända. Det beror lite på vad mamma säger och tycker. 
Här är en bild på mina sötisar, jag vet inte vad jag hade gjort utan dom <3 
Den här tjejen skrattar man mängder med <3
Hon har förövrigt kläckt ur sig två roliga komentarer denna veckan.
Den första var när hon fick reda på att det var en speciell person som hon hade stött på
" Man hallå, hade jag vetat att det var hon, då hade jag typ spottat åt hennes håll eller något!"
Haha, så härlig!
Den andra komentaren handlade om att hennes pappa sa att hon behövde följa med på kalaset för hennes lilla kusin. " Men, jag gillar ju inte ens den ungen"
Hero of war 15 april 2010
Eftersom jag var så bra på att få in filmklipp och eftersom jag just nu gör allt för att slippa plugga, så ska ni få ta del av en av mina favoritlåtar just nu. Det är bara att njuta !
